.......................................Hund/Valp Råd
 
...................................................................................................................................................................................................................................................  

Valpråd

Trygghet kommer i första hand. En valp ska aldrig tränas på ett sådant sätt att den får mängder av krav att upfylla. 
Jobba istället med lek, trygghet och tillit. Sedan kommer all din fortsatta träning att utgå ifrån från detta.

Kontakt tränar man företrädesvis med den precis nyhemkomna valpen. När ni ska göra något tillsammans, se till att tala om det. Lyssnar valpen inte så är det inte för att den är liten och söt och har små, outvecklade öron. Det är ok att ta tag i valpen, inte så att det gör ont, bara som en markering att när du pratar lyssnar man. Någon liten smekning mot halsen vänder ofta uppmärksamheten mot dig precis lika bra som hårdare tag. Tänk för all del på att du oftast kommer längre med positiva signaler än med negativa. Det ska ju vara trevligt att vara med dig.

Tjata inte hål i huvudet på en liten valp som redan har massor att tänka på. Tillåt valpen att upptäcka världen utan att behöva lyssna på dig hela tiden. Däremot är det bra att vara tydlig när du faktiskt kommunicerar med valpen. Vill du att valpen ska komma ska du se till att den gör det, utan att behöva nöta på orden. Samma sak gäller om valpen gör något förbjudet och du säger "nej". Se till att valpen lyssnar och förhindra att den gör fel om du kan. Det är mycket bättre att förekomma än att förekommas. Glöm dock inte bort att allt är nytt för en liten valp, även ord som "nej" ja, till och med valpens namn måste läras in för att valpen ska förstå vad du vill.

Kontakt är en annan viktig grundpelare i förhållandet mellan hund och ägare, även detta måste läras in. Hur ska valpen annars förstå att den ska låta sig ledas av dig och dina initiativ? Mycket av kontakten får man gratis om man utnyttjar valpens upptäckarlusta. Ta med dig ditt lilla knott ut i stora, vida världen (världen är till en början stor nog att rymmas på närmsta gräsmatta) och visa den allt som finns där. Om valpen vet att när man har uppmärksamheten på dig uppenbarar sig en massa spännande saker lär den sig i en blinkning att alltid ha ett öga på var du tar vägen.

Påbörjar din valp något förbjudet måste du tillrättavisa den. Låt inte valpen lära sig att göra fel. Kan du avbryta beteendet med ett "nej" är det bra om du har en alternativ sysselsättning redo för valpen. Glöm inte bort att berömma när valpen gör rätt. Viktigast är att du inte ger dig och att du slutligen avgår som segrare i denna viljornas kamp. Var dock inte arg på valpen. Det är nu den håller på att lära sig de regler som sedan ska gälla. Den kan omöjligt veta vad du vill i det här skedet. Hjälp den göra rätt istället och försök alltid låta det positiva ha företräde framför det negativa.

Hur tränar man in kommandot "nej"?

I vardagen förstås. Det finns många saker som valpen inte får göra. Inte bita i dig, inte bita i mattor, inte kasta sig över folk som kommer på besök, inte dra i koppel o s v. Använd dessa situationer till att träna in ordet "nej" eller vad du nu önskar ha som felkommando. När valpen gör något förbjudet, hejda den och säg med intensiv röst "nej". Du behöver absolut inte skrika, härja eller göra din valp illa. Ju lugnare du är, desto mer berörd blir valpen. Titta på hur andra hundar korrigerar din valp. De vrålskäller inte eller hugger och biter. Ett lågt, intensivt morr eller skall är oftast nog för att få valpen att skamset drypa iväg. Själva korrigeringen ska alltså företrädesvis vara så kort men intensiv som möjligt.

När valpen lärt sig betydelsen av ordet "nej" ska bara ordet räcka, uttalat i vanlig samtalston.

Alla situationer där du leder in valpen i aktivitet eller där du visar den något nytt höjer dig i status. Det är du som förstår dig på världen och valpen gör klokt i att följa dig. Det här är ett snällt sätt att lära en hund vem som bör ha kontrollen i ert förhållande och ett bra sätt att grundlägga ledarskap. Tänk också på att ledarskap bygger på tillit, inte dominans. Din hund ska lita på att du kan hantera ledarskapet över den. Glöm aldrig bort att positiv träning är det hunden lär sig av, inte bestraffningar.

....................................

Lugnande signaler

I många år har hundvärlden fokuserat på aggressionssignaler. Det talas mycket om dominas och ledarskap, rang och underkastelse. I själva verket borde mer fokus ligga på det som flockliv egentligen handlar om - samarbete.

Hundar är, som vi alla vet, flockdjur. Det innebär i praktiken att hundar är samarbetsorienterade djur. Tänker man utifrån detta perspektiv steget längre inser man att aggressionssignaler, just de signalerna som vi hundägare i många år fokuserat på, inte är en bra grund för något team-work. Det är inte morrningarna, de blottade tänderna och de resta raggarna som skapar flocksammanhållning. Det är heller inte dessa signaler som skapar grunden för samarbetet inom flocken.

Många känner inte till hundarnas andra språk, de lugnande signalerna, som istället för att vara avståndsökande som aggressionssignaler, är avståndsminskande och dämpande. Det är heller inte särdeles känt att hundar inte utövar speciellt mycket dominans gentemot varandra, helt enkelt för att detta inte främjar samverkan inom flocken.

Vad är då lugnande signaler och hur fungerar de?

Det lugnande signalerna har som funktion att dämpa stress, oro och aggression. Aggressionssignaler tar djur till då de pressats steget för långt. Ofta föregås de avståndsökande signalerna av lugnande signaler som då är ett försök att undvika att spänningen ökar i en pressad situation. Om dessa signaler ignoreras eller misstolkas tar hunden som sista utväg till aggression för att tvinga bort oroskällan.

Såväl lugnande signaler som aggressionssignaler misstolkas ofta som försök att agera dominant eller "överta ledarskapet". Det vi måste inse är att detta är något hundar ägnar relativt liten tid åt som flockdjur. Att ständigt gå runt och försöka rubba gruppstrukturen är en dålig metod för att få samarbetet inom flocken att fungera på ett bra sätt. Det är bättre för ett flocklevande djur om lugnet får råda så att inte energi slösas bort på onödiga strider utan istället kan fokuseras på konstruktiva handlingar som gynnar flocken som helhet.

Dags att försöka glömma bort de gamla kunskaperna om dominans och försöka fokusera på de lugnande språket som är det som hundarna använder sig av allra mest.

Lugnande signaler fungerar på många sätt. De är artöverskridande och förstås, precis om många aggressionssignaler, utan att läras in. Vi använder själva många av dem, helt instinktivt, i vårt dagliga liv. Flertalet av signalerna är dessutom mer eller mindre reflexartade. Ett exempel på en sådan reflexsignal är gäspningen, du vet den där som kommer över dig när du som minst önskar det när du är stressad över att möta chefen eller din senaste flirt? Att gäspa är nämligen lugnande både utåt och inåt. Den som gäspar slappnar av något samtidigt som omgivningen upplever att hotnivån sänks. Man blir helt enkelt inte rädd för en gäspande individ.

Ytterligare exempel på lugnande signaler är blinkningar, att slicka sig om nosen/munnen, att dämpa sina rörelser och röra sig långsamt, eller helt stanna (ofta förekommande vid möten mellan hundar). Att vända sig bort, ibland bara huvudet, ibland så att rygg eller sida vänds mot den andra individen. Att sätta sig, ofta bortvänd, eller lägga sig ner är också lugnande, liksom att gå ner i lekställning eller "leka valp" med barnsligt kroppspråk och valpiga gester. Ett till synes omotiverat eller intensivt nosande på en och samma fläck, är också ofta en lugnande signal liksom att gå i båge runt mötande.

Känner du igen några av de ovanstående beteendena från din dagliga samvaro med din hund? Troligen försöker din vän säga dig något.

Det är viktigt att man har en förståelse för de här signalerna och inte gör misstaget att sammanblanda dem med dominanshandlingar. En hund som inte kommer direkt på inkallning kan mycket väl vara extra långsam för att du låter irriterad eller stressad då du kallar in. Bestraffar du hunden eller blir arg ökar du hundens önskan att dämpa sina signaler och följden kan bli att den rör sig ännu långsammare. Det är alltså inte försök att trotsa eller att "överta ledarskapet" utan hundens sätt att säga "jag ger dig tid att lugna dig".

En annan välbekant syn är hunden som lägger sig ner vid hundmöten, för att sedan fara upp och göra utfall när de mötande kommit fram. Den här typen av hund brukar uppfattas som lömsk och otrevlig, men se det ur den liggande hundens perspektiv. Den lägger sig ner för att signalera "ta det lugnt" till de mötande. Om dessa nu inte gör några ansatser att tillmötesgå den liggande hundens önskan utan fortsätter i samma tempo ökar stressen, tills den rinner över i mötesögonblicket och utfallet är ett faktum. Att straffa den här hunden leder ingenstans annat än till ökad otrygghet vid möte.

Kanske är det dags för också dig att sluta tänka på aggressionssignalerna och istället börja fokusera på hundens "modersmål" - samarbetets språk och de lugnande signalerna?
 

....................................

Stress, mer än bara en tillfällig adrenalinkick

Stress hos hundar är något som det borde talas mer om. Många har en ganska bristfällig kunskap om fenomenet och dess verkningar i kroppen och tror att stress enbart handlar om en oförmåga att koppla av ordentligt eller något som man upplever en kort stund i ett agiterat läge. Det hela är dock betydligt mer komplicerat än så.

Stress är, som de flesta vet, kopplat till flykt- och försvarsmekanismer. Det innebär att när en individ uppfattar en stressignal skapas förutsättningar för att ta aktion på ett eller annat vis genom en mängd fysiologiska reaktioner. Dessa reaktioner består bland annat av en ökad puls, minskad uppfattning om trötthet och skärpta sinnen. Ibland kan stress vara positiv förutsatt att den riktas mot rätt håll och får tid att klinga av mellan stresstopparna. Kronisk, långvarig stress däremot är destruktiv och ofta en grogrund för många problem.

När en individ upplever något som kan uppfattas som hotfullt aktiveras det så kallade sympatiska systemet automatiskt och talar om för kroppen att det snabbt behövs extra resurser för att bemöta fara. I det här skedet frisläpps adrenalin och noradrenalin och individen förbereds för att agera med ökad styrka och snabbhet - den berömda adrenalinkicken. Trots att reaktionen är mer eller mindre omedelbar är det först efter några minuter som den riktiga skjutsen sätter in. En hund som upplever något som ett hot kommer alltså inte vara fullt mobiliserad för aktion förrän ungefär en kvart efter den ursprungliga påstötningen av det som skrämde eller retade upp denne.

Det här är anledningen till att många hundar till synes inte reagerar särskilt på ett plötsligt ljud, eller då de blir påhoppade av en annan hund, men efter några minuter kan de bli väldigt reaktiva och oroliga utan någon uppenbar anledning. Det är viktigt att förstå att det här är ett helt och hållet automatiserat skeende som hunden inte kan styra över. När stressreaktionen startat finns det inget sätt att viljemässigt stoppa den.

Utöver adrenalinet utsöndras också ett annat hormon, som för enkelhetens skull brukar förkortas till ACTH. Detta hormon i sin tur aktiverar binjurebarken till att frisläppa det långsammare stresshormonet cortisol som har som uppgift att bland annat påverka förbränningen i kroppen och som dessutom verkar dämpande på immunförsvaret. Cortisolet tar längre tid på sig att nå ut till alla organ i kroppen och stannar också kvar längre i systemet. Man kan säga att beredskapsnivån fortsätter vara förhöjd ännu några dagar, vilket innebär att individen har bättre förutsättningar att reagera snabbt om hotet som startade reaktionen skulle komma tillbaka.

Allt det här är gott och väl, men nu kommer vi till det intressanta. Vad är det egentligen för hot vi talar om här?

Typiska stressignaler som aktiverar stressystemet är nämligen åtskilliga och kan delas upp i olika grupper. De kan vara fysiska och aktiveras av smärta, kyla, hetta och andra rent miljömässiga faktorer. De kan också vara känslomässiga och baseras på upplevelser av fruktan, frustration eller ilska. Och de kan vara fysiologiska och ha med törst, svält eller sjukdom att göra.

Förhoppningsvis drabbas våra hundar inte av allt för många av dessa retningar, men lägger vi till listan pinnkastande, bolljagande, frustration över krav eller oförmåga att förstå uppsatta krav, frustration över oförmåga att röra sig fritt, frustration över att inte få utlopp för naturliga drifter kan vi börja ana att det finns en hel del stress med i spelet i många av våra hundars liv.

Så vad innebär detta i praktiken?

Till att börja med är det viktigt att ha förståelse för att stress inte är något som en individ själv kontrollerar. Det går med andra ord inte att bestraffa bort stressreaktioner. En hund som utsätts för något som jagar upp den kan inte "skärpa sig" bara för att du vill det. Den kan heller inte avbryta reaktionen och återgå till normalläge så fort det som fick den att reagera är borta.

Likaså bör man var medveten om att stress förvärras om man upplever att man inte har kontroll över situationen. För en hund betyder detta i många fall att ett koppel är en stor bov i dramat. Det inte bara spänner åt kring halsen i en redan jobbig situation, men det gör det också omöjligt att fly eller ens röra sig fritt för att bemöta det som hetsar upp situationen.

Det är förstås också enormt stressande att behöva bemöta olika krav som man inte förstår sig på och sedan straffas för att man inte gör "som man ska". En individ som ständigt går och undrar över när nästa utskällning ska komma har inte kontroll över sin tillvaro och kan varken koncentera sig eller lära sig särskilt mycket. Att använda straff och hot under inlärning är således fullständigt förkastligt. Det aktiverar stressystemet och underminerar hundens förmåga att fokusera på uppgiften.

Om en stressreaktion satt igång behövs tid att reducera stressen. Glöm inte att stresshormonen är kvar i kroppen i upp till två dagar efter att reaktionen startade. Det är alltså varken snällt eller smart att dra ut sin hund på nya spännande äventyr, eller aktivera den med stressiga lekar efter att den blivit skrämd eller uppjagad.

Utöver det faktum att den kroniskt stressade hunden befinner sig i konstant beredskapsläge som gör den mindre benägen att fokusera på just det du troligen vill att den ska koncentera sig på innebär kronisk stress ett hot mot hundens hälsa. Det hämmar immunförsvaret och kan med tiden göra hunden mer mottaglig för sjukdomar, det minskar inlärningsförmägan och det hämmar matsmältningen, vilket också det försvagar individen och underminerar dess försvar mot sjukdomar.

Just mottaglighet mot sjukdom är en av de största riskfaktorerna med stress eftersom sjukdom i sig själv är stressande. Det är lätt att hamna i en ond spiral som bara snurrar snabbare nedåt. Så var rädd om din hund och utsätt den inte för onödig stress. Har karusellen väl satt igång är det svårt att hoppa av och följderna kan bli många och tråkiga. Inte minst för de hundar som antingen blir sjuka eller tar ut sin frustration i aggression. Ju mer stress, desto känsligare individ, både humörsmässigt och fysiskt.